publicerad: 2021  
krav kravet, plural krav, bestämd plural kraven
krav·et
substantiv
oeftergivligt önske­mål som ofta ställs som vill­kor för att ut­föra el. god­ta något
kravlista; kravlös; kvalitetskrav; lönekrav; miljökrav; säkerhetskrav
stränga krav; höjda krav; sänkta krav; ett oeftergivligt krav; resa krav; skärpa kraven; sänka kraven; lätta på kraven; upp­fylla kraven
krav (någon/något) (att+verb/sats)
krav (någon) (sats)
krav (någon) (att+verb)
krav (något) (sats)
krav (något) (att+verb)
ställa krav på sina barn; de av­visade kid­napparnas krav; de an­ställdas berättigade krav på trygghet; publikens rätt­mätiga krav på god under­hållning; ett absolut krav för fort­satta förhandlingar är att våldet upp­hör
spec. an­modan att betala (viss) penningskuld
ett krav på 4 000 kronor
äv. om behov som hänger samman med rådande om­ständigheter eller dylikt
tidens krav; konvenansens krav
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska kraf; av osäkert urspr.; ev. besläktat med kraft; jfr ur­sprung till 1kräva 1