publicerad: 2021  
kvinna kvinnan kvinnor
kvinn·an
substantiv
kvinn`a
● full­vuxen person av hon­kön i mots. till flicka resp. man; ofta med ton­vikt på biologisk el. sam­hällelig funktion
JFR dam 1
kvinnoideal; kvinnokamp; kvinnokraft; affärskvinna; yrkeskvinna
en vacker kvinna; en gift kvinna; soldaterna skonade inte ens kvinnor och barn; kvinnorna är under­representerade i före­tagens styrelser; hon är inte ett barn längre – hon är en ung kvinna
○ ofta äv. med bi­betydelse av ömhet och värme
en verklig kvinna; en underbar kvinna; en mogen kvinna
○ spec. om kvinnlig partner i (fritt) erotiskt förhållande
hans nya kvinna
belagt sedan 1000-talet (runsten, Tensta, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform kuino, fornsvenska kvinna; gemens. indoeur. ord med bet. 'hustru; kvinna; drottning (engelska queen); gudagemål'; jfr ur­sprung till kona 2
Underbara kvinnor vid vatten. Titel på roman av Monika Fagerholm (1994)