publicerad: 2021  
kvintessens kvintessensen
kvint·ess·ens·en
substantiv
[-aŋ´s] el. [-en´s]
● vanligen bestämd form det väsentliga av något och ofta det bästa
kvintessensen (av något/sats)
kvintessensen (av något)
kvintessensen (av sats)
i sin in­ledning lyckas hon på fem sidor ge kvintessensen av NN:s tänkande
belagt sedan 1747; via franska av medeltidslat. quin´ta essen´tia 'det femte grund­ämnet; eter', till lat. quin´tus 'den femte' (enl. äldre teorier var eter det femte elementet ut­över eld, jord, luft och vatten)