publicerad: 2021  
kyrka kyrkan kyrkor
kyrk·an
substantiv
kyr`ka
1 byggnad som är av­sedd för en kristen församlings guds­tjänst och för dop, bröllop m.m.; vanligen en fri­stående byggnad med (särsk. förr) till­hörande torn
JFR bönehus, kapell 1, moské, synagoga, tempel
kyrkobesökare; kyrktorn; domkyrka; sockenkyrka; träkyrka
en liten vit kyrka; Örgryte gamla kyrka; kyrkans vackra ut­smyckning
○ äv. med ton­vikt på funktionen
gå i kyrkan; gifta sig i kyrkan
ställa/sätta kyrkan mitt i byn lyfta fram det väsentliga
svära i kyrkan säga eller göra något ytterst olämpligt eller provocerandenär kommissionens miljö­ansvarige skaffade ny tjänste­bil var det som att svära i kyrkan
belagt sedan 1000-talet (runsten, Runsten, Öland (Nilsson)); runform kirikiu (dat.), fornsvenska kirkia, kyrkia; ur grek. kyriakon´ 'som hör till Herren; Herrens hus', till ky´rios 'herre'
2 större samman­slutning av personer som bekänner sig till (viss typ av) kristendom i visst land el. i all­mänhet
JFR församling 2, samfund
frikyrka; statskyrka
den romersk-katolska kyrkan; den anglikanska kyrkan; den protestantiska kyrkan; gå ur kyrkan; hon till­hör inte någon kyrka
○ ibland sär­skilt om den ledande gruppen (präster) i så­dan samman­slutning
kyrkans syn på äktenskapet
○ äv. om kyrkan som institution
kyrkans jordegendomar; förhållandet kyrka – stat
○ spec. om gemenskapen av alla kristna
en helig, all­männelig kyrka
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen