publicerad: 2021  
1leda ledde lett, presens leder
verb
le`da
1 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, in, ner, upp, ut hålla i och få att röra sig i viss riktning
JFR bära 4, gå 2
någon/något leder (bort/fram/in/ner/upp/ut) någon/något (någonstans)
någon leder (bort) någon (någonstans)
någon leder (bort) något (någonstans)
någon leder (fram) någon (någonstans)
någon leder (fram) något (någonstans)
någon leder (in) någon (någonstans)
någon leder (in) något (någonstans)
någon leder (ner) någon (någonstans)
någon leder (ner) något (någonstans)
någon leder (upp) någon (någonstans)
någon leder (upp) något (någonstans)
någon leder (ut) någon (någonstans)
någon leder (ut) något (någonstans)
något leder (bort) någon (någonstans)
något leder (bort) något (någonstans)
något leder (fram) någon (någonstans)
något leder (fram) något (någonstans)
något leder (in) någon (någonstans)
något leder (in) något (någonstans)
något leder (ner) någon (någonstans)
något leder (ner) något (någonstans)
något leder (upp) någon (någonstans)
något leder (upp) något (någonstans)
något leder (ut) någon (någonstans)
något leder (ut) något (någonstans)
leda en blind; leda cykeln i uppförs­backen; de ledde in hästarna i stallet; polisen ledde bort den berusade mannen
○ äv. (om väg och dylikt) föra i viss riktning
något leder (bort/fram/in/ner/upp/ut) någonstans
något leder (bort) någonstans
något leder (fram) någonstans
något leder (in) någonstans
något leder (ner) någonstans
något leder (upp) någonstans
något leder (ut) någonstans
gatan ledde ut på salu­torget; stigen ledde ner till sjön; en bro av sten leder över floden; trappan leder upp till tredje våningen
○ äv. bildligt, spec. ge till resultat
härleda
något leder (fram) till något/sats
något leder (fram) till något
något leder (fram) till sats
en under­sökning som ledde fram till en doktors­avhandling; diskussionerna ledde ofta till konflikter
○ spec. äv. i fråga om på­verkan eller dylikt
leda in sam­talet på ett annat ämne; hans ord ledde tankarna till en känd dikt
○ äv. med konstruktions­växling i ett ut­tryck härröra från något
en medel­tida släkt som leder sitt ur­sprung från en halländsk ätt med samma namn och vapen
alla vägar leder till Rom se väg
leda i bevis se bevis
ledande artikel se artikel
ledande fråga se fråga
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska leþa 'leda; föra'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lida 2
2 ha förmåga att vidare­befordra värme el. elektricitet; om ämne
SE ledning 2
något leder något
de flesta metaller leder både värme och elektricitet
belagt sedan 1798
3 ha bestämmande in­flytande över organisation, verksamhet eller dylikt
SE ledning 3 JFR anföra 1, styra 2
ledare
någon leder något
leda ett före­tag; projektet leddes av en professor; en ung löjtnant ledde styrkan
belagt sedan 1811
4 för till­fället vara främst i på­gående tävling eller dylikt
SE ledning 4
någon leder (med mått)
leda med 25 sekunder; hon ledde från start till mål och vann över­lägset
belagt sedan 1896
ledaledande
leda av
2leda ledade ledat
verb
le`da
● böja i en led
någon ledar (på) något
hon kunde inte leda på foten
belagt sedan 1778; trol. bildat till 2led 2
ledaledande
3leda ledan
led·an
substantiv
le`da
● känsla av uttråkning eller mot­vilja in­för något som man haft för mycket av
livsleda; skolleda
känna leda; de hade hört de ekonomiska argumenten till leda; lik­giltigheten och ledan i ett liv utan passioner
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska ledha; bildn. till 1led 1