publicerad: 2021
1lycka
lyckan
lyck·an
substantiv
1
(varaktig) känsla av djup glädje och tillfredsställelse betingad av grundläggande förutsättningar i själva livssituationen
JFR
sällhet
lyckan (att+verb)
lyckan (över något/att+verb/sats)
lyckan (över något)
lyckan (över sats)
lyckan (över att+verb)
lyckan (av något/att+verb)
lyckan (av något)
lyckan (av att+verb)
känna lycka; gråta av lycka; söka lyckan på annat håll; små stunder av lycka; rikedom betyder inte lycka; lyckan av att kunna läsa
○
äv. om mer tillfällig glädje
barnens ansikten strålade av lycka
vara sin egen lyckas smed
se
smed
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska lykka; av lågtyska lücke, gelücke 'öde; lycka'; av ovisst urspr.
2
(gynnsamt) öde ofta tänkt som personligt verkande kraft
fresta lyckan; pröva lyckan och ta en lott!; lyckan log mot dem
○
äv. om enstaka gynnsam händelse
det var en lycka att de hade vinterdäck; till sin lycka hade han hjälm på sig
○
äv. med mera framhävande av den handlande
framgång, medgång
han hade ingen lycka med sig; hon gjorde lycka med sina sånger; bättre lycka nästa gång!
lycka till!
må det gå bra för dig/er!lycka till på tentan!
lyckans ost
se
ost
någons smala lycka
någons (stora) turtill familjens smala lycka kom ingen till skada när huset började brinna mitt i natten
till all lycka
lyckligtvistill all lycka hade förlaget sitt omfattande arkiv placerat i en annan byggnad än den som eldhärjades
belagt sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
Lyckan kommer sakta med morgonens susning i sovande snår,
lyckan glider undan i lätta molnbilder över djupblå djup,
lyckan är fältet som sover i middagens glöd
eller havets ändlösa vidd under baddet av lodräta strålar,
lyckan är maktlös, hon sover och andas och vet av ingenting ... . Edith Södergran, Smärtan (i Dikter, 1916)
lyckan glider undan i lätta molnbilder över djupblå djup,
lyckan är fältet som sover i middagens glöd
eller havets ändlösa vidd under baddet av lodräta strålar,
lyckan är maktlös, hon sover och andas och vet av ingenting ... . Edith Södergran, Smärtan (i Dikter, 1916)
2lycka
lyckan lyckor
lyck·an
substantiv
●
dialektalt
mindre åker eller äng vanligen inhägnad och omgiven av skog
belagt sedan 1327 (testamente upprättat av Johan Erlandsson med gåvor till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska lykkia; till
3lycka