publicerad: 2021  
läpp läppen läppar
läpp·en
substantiv
övre eller undre hälften av det ovala ansikts­parti som om­ger mun­öppningen och hos människan har stor betydelse för ut­formningen av språk­ljud
mjuka läppar; fylliga läppar; hop­knipna läppar; hon målade läpparna röda; vissa vokaler ut­talas med rundade läppar; många lider av torra och nariga läppar om vintern; deras läppar möttes i en lång, varm kyss
ofta bildligt för att åskådlig­göra tal­handling
inte ett ord kom över hennes läppar; en sång som är på allas läppar; hennes läppar var förseglade
äv. med betoning av läpparnas rörelser eller dylikt som ut­tryck för känslostämningar
hon hade ett leende på läpparna; hans hån­fullt krökta läppar
äv. om vissa flikar el. hudveck som ut­gör växt- resp. kropps­delar
många orkidéer har en stor, upp­blåst läpp
bita sig i läppen under­trycka yttrande eller känsloutbrotthon var nära att börja gråta men bet sig i läppen
en läpparnas bekännelse se bekännelse
falla någon på läppen till­tala någonföretags­ledningens förslag om ut­ökade öppet­tider föll inte de an­ställda på läppen
hänga läpp vara märkbart ned­stämdhan hängde läpp efter det negativa antagnings­beskedet
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska läpper; ev. sammansmältning av fornsvenska läpi och lågtyska lippe med samma betydelse; till en indoeur. ord­rot med bet. 'hänga ned'; besläktat med lat. lab´ium 'läpp'