publicerad: 2021
1mark
marken marker
substantiv
1
landområde i ursprungligt tillstånd inte bebyggt el. odlat
ströva i markerna; han är ofta ute i skog och mark; campingen på jungfrulig mark innebär stora påfrestningar på naturen
○
äv. bildligt, särskilt i uttryck för förberedelser eller dylikt
bryta mark för nya idéer; bereda marken för maktövertagandet
2
knappast plur.
landområde under någons kontroll
JFR
domän
markexploatering; markförvärv; markägare; tomtmark
på stadens mark; de köpte mark i en förort; danskarna landsteg på svensk mark
○
spec.
militärt behärskat landområde
fienden förlorade mark på högra flygeln
○
äv. om sträcka vid hastighetstävling eller dylikt
hon tappade mycket mark på de sista varven
○
äv. bildligt, spec. i uttryck för (ökning el. minskning av) inflytande eller dylikt
miljörörelsen har vunnit mark sedan 1990-talet
○
spec. äv. i uttryck för konflikt
han kände att han var ute på minerad mark när han ifrågasatte hennes kompetens
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
3
knappast plur.
jordens yta
markfäste; barmark
på fasta marken; flygplanet tog mark; han slogs till marken; de kastade sig ner på marken; marken var täckt med dagg; löven föll till marken; han var så arg att han stampade i marken
○
spec. äv. i uttryck för stabila förhållanden
företaget började känna fast mark under fötterna igen efter lågkonjunkturen; efter några skakiga år stod hon på fast mark igen
falla platt till marken
fullständigt (och snöpligt) misslyckasstadens möjligheter att arrangera vinter-OS föll ännu en gång platt till marken
jämna med marken
riva ner (byggnader) fullständigtman ville jämna det gamla bryggeriet med marken för att kunna bygga bostäder
känna marken bränna under fötterna
finna det farligt att stanna kvartjuvarna kände marken bränna under fötterna och flydde utomlands
känna marken gunga under fötterna
känna att läget är ohållbarthon kände marken gunga under fötterna och sade upp sig från sitt jobb
sätta klackarna i marken
se
klack
belagt sedan 1526
2mark
marken marker
substantiv
1
historiskt
en mindre viktenhet i många äldre viktsystem; motsvarande drygt 200 g
en mark (något)
en mark (av/med något)
en mark (av något)
en mark (med något)
belagt sedan 1000-talet (runsten, Ek, Västergötland (Sveriges runinskrifter));
runform marka (plur.), fornsvenska mark; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'märke' (på vågen eller viktstycket)