publicerad: 2021  
1matt matten
matt·en
substantiv
definitiv förlust­ställning i schack genom att kungen inte kan skyddas
schack matt; dam­offer och sedan en snygg matt
belagt sedan 1771; se ur­sprung till schackmatt
2matt neutrum matt, bestämd form och plural matta
adjektiv
1 som saknar normal kraft i livs­funktionerna
matt (av något/att+verb)
matt_(av något)
matt_(av att+verb)
hon var matt efter sjukdomen
äv. som vittnar om kraft­löshet eller svagt engagemang
rösten var matt; matta applåder; ungdoms­väljarna visade ett matt intresse för valet
spec. som präglas av låg grad av affärs­lust
tendensen på börsen var matt
belagt sedan 1628; jfr fornsvenska mat 'schack­matt'; av tyska matt med samma betydelse; identiskt med 1matt; jfr ur­sprung till schackmatt
2 som ut­strålar ljus som saknar klarhet och skärpa vid genom­lysning el. reflexion
MOTSATS blank 1, klar 1
mattrosa; mattslipad
en matt belysning; matta färger
äv. bildligt om före­teelser som inte imponerar
en matt före­ställning
belagt sedan 1785
3matt ingen böjning
adjektiv
endast predikativt som inte kan skydda schack­kungen och där­för definitivt har förlorat
matthot; mattsättning
vit blev matt; han satte NN matt
äv. med konstruktions­växling
kungen blev matt
belagt sedan början av 1500-talet (inskrift på valvmålning, Täby kyrka, Uppland (Hildebrand)); se ur­sprung till 2matt 1