publicerad: 2021  
1minus
min·us
preposition
mi´nus
● minskat med
fem minus tre är två; disponibel in­komst, allt­så brutto­lön minus skatt
○ äv. i absolut an­vändning (i förhållande till fast­ställd noll­punkt)
temperaturen sjönk till minus 30 grader
plus minus noll se plus
belagt sedan 1529; av lat. min´us, neutrum av min´or 'mindre'; jfr ur­sprung till minimum, minoritet, minuskel
2minus minuset, plural minus, bestämd plural minusen
min·us·et
substantiv
mi´nus
● under­skott i värde i förhållande till naturlig noll­punkt
SYN. förlust
minuspoäng
när spelkvällen var slut stod han på minus; verksamheten gick med minus
○ äv. försvagat nackdel
bilens dåliga acceleration är ett allvarligt minus
○ någon gång äv. minustecken
belagt sedan 1855; se ur­sprung till 1minus!!