SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 monark monarken monarker mon·ark·en substantiv monar´k ● statsöverhuvud i monarki om kung, drottning, kejsare eller dylikt; numera vanligen utan större makt SYN. regent belagt sedan 1607; via medeltidslat. av grek. monar´khes, till mon´os 'ensam' och ar´khein 'härska'; jfr ursprung till anarki, mono, munk, patriark, ärke- SO Alfabetisk lista momsbefrielse (befrielse) momshöjning (moms) momspliktig (moms) monad subst. monadlära (monad) monark subst. monarki subst. monarkisk adj. monarkist subst. mondial adj. mondän adj. Till alla ordböcker
