publicerad: 2021  
motgång mot­gången mot­gångar
mot|­gång·en
substantiv
mo`tgång
● miss­lyckat resultat av verksamhet
MOTSATS framgång, medgång JFR bakslag 1, bakstöt
en motgång (för någon/något)
en motgång (för någon)
en motgång (för något)
tunga mot­gångar; hon drabbades av en svår mot­gång; han bar mot­gångarna med jämn­mod
○ äv. om (mer permanent) till­stånd av olycka, sär­skilt i ett fast ut­tryck
han har lett före­taget i med- och mot­gång genom tre decennier
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska mot(e)ganger