publicerad: 2021  
musik musiken
mus·ik·en
substantiv
musi´k
1 konstnärligt ordnad mängd av toner av (vanligen) olika höjd och klang ordnad efter rytmiska, harmoniska och melodiska lagar
musikstycke; filmmusik; popmusik; skvalmusik; stråkmusik
musik (till något)
lätt musik; klassisk musik; seriös musik; spela improviserad musik; komponera musik; text och musik av NN; Griegs musik till Peer Gynt
○ äv. om konst­arten som så­dan
musikteori
musikens historia; under­visa i musik
○ ibland om instrumental­musik i mots. till sång
sång och musik
○ äv. bildligt i ut­tryck för något an­genämt, färg­starkt eller dylikt
ljuv musik upp­stod i hjärtat; detta är som musik i mina öron; ska det gå åt hel­vete ska det gå med musik
konkret musik musik som an­vänder sig av in­spelade ljudeffekter som ställs samman eller om­vandlashans ny­inspelade material låter närmast som konkret musik från sextio­talet
levande musik musik från när­varande orkesteri mots. till t.ex. musik på cd-skiva: alla lör­dagar är det dans till levande musik i hotellets restaurang
sfärernas musik över­sinnligt vackra, men för människan inte hörbara toner alstrade av himla­kropparnas rörelserenl. gamla före­ställningar: tonerna gav dem en för­aning om sfärernas musik
belagt sedan 1619; via tyska, franska av lat. mu´sica; av grek. mousike´ (tekh´ne) 'musisk (konst); musik'; till musa
2 var­dagligt grupp som fram­för instrumental­musik
JFR musikkår
musiken gick i spetsen av demonstrations­tåget
belagt sedan 1783