publicerad: 2021  
mycken mycket myckna; som komparativ används mer el. mera; som superlativ används mest
myck·na
adjektiv
myck`en
● som har stor mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget
myckenhet
mycken möda och stort besvär; det myckna talet om frihet i fest­talen; han var inte till mycken hjälp
○ ofta i neutrumform oavsett huvud­ordets genus och numerus
mycket fisk; mycket pengar; det har fallit mycket snö
○ ofta i själv­ständig an­vändning (i neutrum)
det var inte mycket att göra; det blev för mycket av det goda; det var inte mycket med honom; chocken och sorgen blev för mycket för henne
i mångt och mycket se mången
belagt sedan 1000-talet (runsten, Helgesta, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform mukin (ack.), fornsvenska mikin, mykin 'stor; mycken'; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. ma´gnus 'stor'