publicerad: 2021  
1må mådde mått, presens mår
verb
● befinna sig i visst (fysiskt eller psykiskt) till­stånd permanent el. till­fälligt
JFR känna sig, stå till
någon mår sätt
hur mår du i dag?; hon har varit sjuk men nu mår hon bättre; de åt så mycket glass att de mådde illa; han skryter så att man mår illa
○ äv. ibland ironiskt ha det bra
du skulle allt må om du hela tiden blev uppassad; ha­ha, du skulle allt må då, va?
○ äv. om icke-levande före­teelser på­verkas i positiv el. negativ riktning
frågan mår bara bra av att diskuteras öppet
må som en prins (i en bagar­bod) må synnerligen gottbok­handlaren mådde som en prins i en bagar­bod när han fick sälja många böcker
må så gott! ha det så bra!ofta som avskeds­fras: må så gott, vi ses nästa vecka!
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska magha; samma ord som 2må 1
måmående
2må presens konjunktiv, preteritum konjunktiv måtte
verb
1 endast pres. konjunktiv kan få lov att ofta för att an­ge ett halvt mot­villigt givet till­stånd
JFR kunna 2
någon/något må verb
någon må verb
något må verb
vill någon gå till fots, så må han göra det; skribenten – må han förbli anonym – har miss­uppfattat allt­sammans; ingen skugga må falla över henne
○ spec. i juridiska samman­hang äger rätt att
mot beslutet må talan ej föras
○ äv. försvagat kan (lämpligen)
ytterligare ett exempel må an­föras
○ äv. bör
kan vi hjälpa dem, så må vi göra det
det må jag (då) säga! det är anmärknings­värt!det må jag då säga – vilket lopp han gjorde!
du må tro att ... du kan vara säker på att ...du må tro att han var stilig i sin nya kostym!
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Björksta, Västmanland); runform mo, fornsvenska magha (presens ma) 'ha styrka eller makt; kunna; torde; få; böra'; gemensamt germanskt ord, besläktat med makt
2 endast pres. konjunktiv kan (visserligen) tänkas vanligen för att an­ge att den an­förda möjligheten inte har av­görande betydelse
JFR kunna 3
någon/något må verb
någon må verb
något må verb
hon må protestera aldrig så mycket – det blir som vi har bestämt; det må vara hur som helst med den saken
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
3 i pres. konjunktiv och pret. konjunktiv kommer förhoppningsvis att
någon/något må verb
någon må verb
något må verb
någon/något måtte verb
någon måtte verb
något måtte verb
ja, må han leva!; måtte det inte bli regn!
○ äv. i bi­satser med försvagad betydelse av önskan formellt i pret. konjunktiv
någon/något måtte verb
någon måtte verb
något måtte verb
han yrkade att brottet måtte bedömas som dråp
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
4 i pret. konjunktiv kan förmodas
någon/något måtte verb
någon måtte verb
något måtte verb
han måtte ha dåligt minne!; hon måtte ha vrickat foten på något sätt
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan