publicerad: 2021
måg
mågen mågar
måg·en
substantiv
●
svärson
någons måg
måg till någon
belagt sedan 800-talet (runsten, Sparlösa, Västergötland (Sveriges runinskrifter));
runform mAkuR, vanligen övrig runform mak (ack.), fornsvenska magher 'måg; svåger; släkting'; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.
