publicerad: 2021  
måla målade målat
verb
må`la
1 över­dra med skyddande och prydande skikt av färg med pensel, rulle, spruta eller dylikt
JFR bestryka 1, lacka 1, sprutlackera
målare
någon målar (något) någon målar (något adj)
måla huset; måla staketet vitt; han målar och förbättrar själv
○ ibland en­bart i prydande syfte, spec. sminka
JFR målad
måla naglarna; hon målade läpparna smultronröda
måla in sig i ett hörn se hörn
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (runbemålad kyrkvägg, Eke, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform malaþ (perfekt particip), fornsvenska mala 'måla; av­bilda'; av lågtyska malen med samma betydelse; urspr. till en germansk ord­stam med bet. 'tecken; fläck'
2 fram­ställa (bild) genom att stryka färg på preparerad yta vanligen duk el. papper
någon målar (någon/något)
någon målar (någon)
någon målar (något)
målade kyrk­fönster; måla ett porträtt i olja; han målade lapp­ländska höst­landskap; barnen älskade att sitta och måla
○ äv. bildligt, spec. med av­seende på ansikts­uttryck eller dylikt i perfekt particip göra synlig (på ett an­slående sätt)
något är målat
skräck och av­sky var målade i hans drag
○ spec. äv. i fråga om åskådlig (men inte bild­mässig) fram­ställning
måla i ord och toner; han målade en ljus bild av det ekonomiska läget
belagt sedan 1385 Klosterläsning
målamålande, målning, måleri
måla av, måla sig, måla upp, måla ut