publicerad: 2021
mörker
mörkret; bestämd form genitiv ibland mörksens i stelnade uttr.
substantiv
mör´ker 
1
(tillstånd av) frånvaro av eller brist på ljus
JFR
1ljus 1
halvmörker; polarmörker
ett kompakt mörker; vinterns kyla och mörker; tjuvarna hade smugit sig in i skydd av mörkret
○
äv. med en sorts rumsbetydelse
han gick ut i mörkret; hon trevade i mörkret efter strömbrytaren
○
spec. i mer el. mindre bildliga uttryck
när mörkret faller; efter mörkrets inbrott
mörkrets furste
se
furste
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus));
fornsvenska myrker; till
mörk
2
frånvaro av kultur eller upplysning
den äldre föreställningen om medeltidens mörker
○
äv. om tillstånd av hopplöshet, pessimism och dylikt
utredarna famlar i mörker; en liten ljusning i det kompakta mörkret på arbetsmarknaden
mörksens gärningar
se
gärning
belagt sedan 1472–86
Speculum Virginum
Mörkrets hjärta.
Svensk titel på roman av Joseph Conrad (1902) om bl.a. kolonialismens grymheter i Afrika
