publicerad: 2021  
omkomma omkom omkommit omkommen omkomna, presens omkommer
verb
[åm`-]
dö genom olycks­händelse el. på annat våldsamt sätt, t.ex. i krig
någon omkommer (i något)
hon om­kom i en trafik­olycka
belagt sedan 1544; av lågtyska ummekommen med samma betydelse; jfr tyska ums Leben kommen 'förlora livet'
omkommaomkommande