publicerad: 2021
omkull
om|kull
adverb
omkull´ 
●
ner till marken eller golvet ofta genom fall
omkullfallen; omkullkörning; omkullslagen
blåsa omkull; köra omkull; ramla omkull; slå omkull; vräka omkull
hon bröt handleden när hunden drog omkull henne
○
äv. bildligt
firman gick omkull
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska om kol; till
3kull
