publicerad: 2021  
otidig otidigt otidiga
o|­tid·ig
adjektiv
o`tidig
mindre brukligt oförskämd särsk. genom att över­ösa någon med till­mälen
otidig (mot någon)
den berusade mannen var otidig mot sina med­resenärer
belagt sedan 1647; jfr fornsvenska otidhogher 'oläglig'; till tid; bet. 'ovettig' trol. ut­vecklad ur äldre 'som före­kommer på orätt tid; olämplig'