publicerad: 2021  
otyg otyget
o|­tyg·et
substantiv
o`tyg
● obehaglig eller skadlig före­teelse
JFR elände, skräp, 1smörja 2
tand­värk är ett otyg; många djur­ägare tycker att fyr­verkerier är ett otyg
○ spec. om (okänd) sjukdom var­dagligt
otyget har gått ner i knäna nu
belagt sedan 1840; till o- 2 och 2tyg 1 i en äldre bet. 'ämne; art'