publicerad: 2021
ovänskap
ovänskapen
o|vän·skap·en
substantiv
o`vänskap 
●
det att vara ovän(ner)
SE
ovän
ovänskap (med någon)
ovänskap (mellan några)
det var hela tiden kiv och ovänskap mellan syskonen; de försonades efter flera år av ovänskap
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska ovinskaper
