publicerad: 2021  
padda paddan paddor
padd·an
substantiv
padd`a
● typ av klumpigt grod­djur med vårtig hud och vanligen kortare bak­ben än grodans
stinkpadda
paddorna hoppar sämre än grodorna; insekter, sniglar och maskar är paddans huvud­sakliga föda; grönfläckig padda; den vanliga brun­aktiga paddan
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska padda; gemensamt germanskt ord, trol. av ljudmålande urspr.
Nu hava de gått som paddor,
nu blevo de efter igen! Johan Ludvig Runeberg, Löjtnant Zidén (i Fänrik Ståls sägner 1, 1848; löjtnantens ord, då hans trupp enligt hans mening inte avancerat till­räckligt snabbt)