SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 perpendikel perpendikeln perpendiklar per·pend·ikl·ar substantiv perpendik´el ● linje som är vinkelrät mot en viss annan linje SYN. 2normal en perpendikel (till något) ○ äv. sänklod belagt sedan 1690; av lat. perpendic´ulum 'blylod, sänklod', till perpen´dere 'noga avväga'; jfr ursprung till pensum SO Alfabetisk lista permutation subst. permutera verb perniciös adj. pernod subst. peroral adj. perpendikel subst. perpendikulär adj. perpetuell adj. perpetuum mobile subst. perplex adj. perrong subst. Till alla ordböcker
