publicerad: 2021  
pidgin ingen böjning, utrum
substantiv
[pid´jin]
ofta i sammansättn. bland­språk som hämtar sitt ord­förråd från det ena och sin grammatik från det andra av två helt olik­artade språk i kontakt särsk. i sam­band med kontakter av kolonial natur
() pidgin
ibland äv. försvagat om förvrängd version av ett språk
(paris­turisternas) pidgin­franska
belagt sedan 1908; av engelska pidgin med samma betydelse; ev. av en kinesisk ombildn. av engelska business 'affär(sverksamhet)'