publicerad: 2021  
plädera pläderade pläderat
verb
pläde´ra
● (i över­talande syfte) ut­veckla sak­skäl för något
någon pläderar för/mot något/att+verb/sats
någon pläderar för något
någon pläderar för sats
någon pläderar för att+verb
någon pläderar mot något
någon pläderar mot sats
någon pläderar mot att+verb
han pläderade väl­taligt för ja-alternativet
○ spec. juridik hålla plädering
försvars­advokaten pläderade för att den an­klagade skulle fri­kännas
belagt sedan 1726 (i bet. 'föra juridisk talan'); av franska plaider med samma betydelse; till lat. plac´itum 'överens­kommelse; rättsstrid'; jfr ur­sprung till plaidoyer
pläderapläderande, plädering