publicerad: 2021  
1prata pratade pratat
verb
pra`ta
● tala (på ett var­dagligare sätt)
någon pratar (med någon) (om någon/något/att+verb/sats)
någon pratar (med någon) (om någon)
någon pratar (med någon) (om något)
någon pratar (med någon) (om sats)
någon pratar (med någon) (om att+verb)
små grupper som ger alla del­tagare möjlighet att prata; du kan själv prata med henne; han gick och pratade för sig själv
○ äv. ned­sättande ägna sig åt strunt­prat, skvallra
bry dig inte om vad folk pratar; tro honom inte, han bara pratar
○ äv. med något slags objekt
någon pratar (något) (med någon)
prata affärer; prata hästar och ridning är det bästa hon vet; de försökte prata förstånd med honom
prata bred­vid mun(nen) se mun
prata i natt­mössan se nattmössa
prata i vädret se väder
prata persilja se persilja
prata skit om någon se skit
belagt sedan 1651; av lågtyska praten med samma betydelse; urspr. ljud­härmande
pratapratande, prat
prata bort, prata igenom, prata ihop sig, prata ut
2prata pratan prator
prat·an
substantiv
pra`ta
● var­dagligt kortare scenisk dialog med var­dagligt inne­håll
scenprata
en prata (om någon/något/sats)
en prata (om någon)
en prata (om något)
en prata (om sats)
Sandro Key-Åbergs prator
belagt sedan 1964