publicerad: 2021  
1predikativ predikativt predikativa
pre·dik·at·iv
adjektiv
pred`ikativ
● som ut­gör predikativ
i satsen "vädret verkar bli fint" står "fint" predikativt (adverbial)
belagt sedan 1806; av lat. prædicati´vus med samma betydelse; till predicera
2predikativ predikativet, plural predikativ, bestämd plural predikativen
pre·dik·at·iv·et
substantiv
pred`ikativ
● bestämning till subjekt eller objekt, som förmedlas genom predikatet
JFR predikatsfyllnad
objektspredikativ; subjektspredikativ
i satsen "han slogs blodig" är "blodig" predikativ
belagt sedan 1843