publicerad: 2021  
pröva prövade prövat
verb
prö`va
1 ut­föra prov på något, särsk. något abstrakt el. mer komplicerat
SE 1prov 1 JFR prova, pröva 2, rannsaka
någon prövar (någon/något/att+verb/sats)
någon prövar (någon)
någon prövar (något)
någon prövar (sats)
någon prövar (att+verb)
någon prövar (någon/något som någon/något)
någon prövar (någon som någon)
någon prövar (någon som något)
någon prövar (något som någon)
någon prövar (något som något)
pröva sina krafter; pröva om teorierna håller; pröva någon som an­fallare i laget; han ville pröva hennes lojalitet
○ spec. om att experimentera eller dylikt
hon prövade en annan dosering av medicinen under en vecka; om datorn inte fungerar, så kan man först pröva att starta om den
○ spec. äv. examinera
SE 1prov 2
körkortsprovet prövar både aspiranternas teoretiska kunskaper och deras praktiska förmåga att köra
○ spec. äv. juridik under­söka rättsligt
miss­handeln kommer att prövas av riks­åklagaren
○ spec. äv. ut­sätta för på­frestning
en hårt prövad människa; Gud prövar den han älskar
pröva vingarna se vinge
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska pröva; av lågtyska pröven med samma betydelse; till 1prov!!; jfr ur­sprung till probera
2 ofta med partikelnin gå igenom prov för att få till­träde till något, få viss examen eller dylikt; om person
SE 1prov 2
någon prövar (in) på/till något
någon prövar (in) på något
någon prövar (in) till något
pröva in på musikhögskolan
belagt sedan 1914
prövaprövande, prövning, 1prov
pröva på