SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

puka pukan pukor

puk·an

substantiv

pu`ka

● ett stort slag­instrument som består av en kittel­formad resonans­kropp över­spänd med skinn, som slås an med pinnar med klot­formade huvuden

JFR ¹trumma 1

pukpinne; pukslagare

med pukor och trumpeter på ett festligt och entusiastiskt sättoch ofta med ståtlig in­ramning och dylikt: av­talets under­tecknande firades med pukor och trumpeter

belagt sedan 1579; av lågtyska puke med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; ev. ljud­härmande

SO

Alfabetisk lista

  puffärm subst.
  puffärm (puff)
  pugilism subst.
  pugilist subst.
  puh interjektion
  puka subst.
  puke subst.
  pukhäst subst.
  pukpinne (puka)
  pukslagare (puka)
  pula verb

  Till   alla ordböcker