publicerad: 2021  
1ragg raggen
ragg·en
substantiv
strävt och grovt, ofta långt hår som täcker huden på vissa djur, t.ex. get, varg och björn
spec. om hår som reser sig på grund av ilska, förskräckelse eller dylikt i vissa ut­tryck
hunden reste ragg och morrade
äv. om liknande hår hos människa
han hade kraftiga armar med svart ragg
äv. bildligt i ut­tryck för aggressivitet och dylikt
han reste ragg mot alla han inte kände
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska rag; trol. till en indoeur. ord­rot med bet. 'rycka; riva'; jfr isl. rýja 'rycka ullen av får'
2ragg ragget, plural ragg, bestämd plural raggen
ragg·et
substantiv
var­dagligt det att ragga
det blev inget ragg i helgen
ofta om den person som är före­mål för raggande
krogragg
hon presenterade sitt senaste ragg för kompisarna
belagt sedan 1958