publicerad: 2021  
1ram ramen ramar
ram·en
substantiv
1 (fyr­kantig) konstruktion av ribb­liknande material som placeras runt bild för att av­gränsa och fram­häva den
fotografiram; guldram; tavelram; träram
en ram (kring/omkring något)
en ram (kring något)
en ram (omkring något)
en spegel med förgylld ram; kortet är så fint att det borde sitta in­om glas och ram
○ äv. om bärande konstruktion eller dylikt
JFR stomme
cykelram; kulram; vävram
fönster­rutorna skakade i sina ramar
○ äv. bildligt om abstrakt begränsning
anslagsramar
spränga de ekonomiska ramarna; rapporten ut­arbetades in­om projektets ram; före­tagets agerande ligger in­om av­talets ram; som forskare bör man arbeta in­om en teoretisk ram
○ spec. om något som av­gränsar och fram­häver ett inne­håll
ut­vandringen till Nord­amerika ut­gör berättelsens ram; en stor fråga som faller ut­om ramen för fram­ställningen
suga på ramarna vara utan mat eller ha det ytterst knapptbara 400:- på kontot – nu blir det till att suga på ramarna resten av månaden
belagt sedan 1560; jfr fornsvenska rama 'ram'; av lågtyska rame 'ställning; pelare'
2 framtass på björn
SYN. björnram
○ äv. bildligt
mor­fars väldiga ramar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska ramber; till en germ. ord­rot med bet. 'kröka klorna'
2ram neutrum undviks, bestämd form och plural rama
adjektiv
● nästan en­bart i ut­trycketrena rama fullständig
det här är ju rena rama galenskapen; ute på rena rama bond­landet
belagt sedan 1805 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska ramber 'stark; svår'; av ovisst urspr.