publicerad: 2021  
1rem remmen remmar
remm·en
substantiv
rem´
● kraftigt band av läder, gummi, syntet eller dylikt; ofta av­sett att hålla ihop något
JFR band 1, remsa
axelrem; bärrem; kamerarem; livrem; läderrem; svångrem
rygg­säckens kraftiga remmar
○ äv. om tunnare band
skorem
hon knöt remmarna på sina sandaler
○ äv. om andra före­mål med liknande form
lakritsrem
lägga på en rem öka sin arbetsinsats eller fartnu får du allt lägga på en rem om du ska hinna lämna in upp­satsen i tid
skära breda remmar ur någons hud/läder förse sig på någons bekostnad
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska rem; besläktat med lågtyska reme(n) med samma betydelse; av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till remsa
2rem plural rem, utrum
substantiv
re´m
● en enhet för strålning som tar hän­syn till olika strålnings­slags biologiska verkan
JFR gray, 2rad, sievert
belagt sedan 1963; av engelska rem, förk. av roentgen equivalent mean