publicerad: 2021  
ringare ringaren, plural ringare, bestämd plural ringarna
ring·ar·en
substantiv
ring`are
● mest historiskt person som ringer i upp­hängda kyrk­klockor för att kalla till guds­tjänst eller dylikt
SE 2ringa 2
belagt sedan 1482 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska ringiare
Ringaren i Notre-Dame. Svensk titel på Victor Hugos roman Notre-Dame de Paris (1831)