publicerad: 2021  
1rista ristade ristat
verb
ris`ta
ibland med partikelnin, utan större betydelse­skillnad skära in (tecken, figur eller dylikt) med spetsigt före­mål i hårt material
någon ristar (in) något (i/på något)
någon ristar (in) något (i något)
någon ristar (in) något (något)
rista runor; hon ristade in sina initialer i barken
äv. bildligt
något ristar något (i/på något)
något ristar något (i något)
något ristar något (något)
en dikt som ristade sitt budskap i hennes hjärta
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Harbo, Uppland); vanligen runform risti (pret.), fornsvenska rista; trol. besläktat med rita
ristaristande, ristning
2rista riste rist
verb
ris`ta
1 skaka
någon/något rister
någon rister
något rister
hans kropp riste som i frossa; hon riste i konvulsioner
äv. i opersonlig konstruktion
det rister (någonstans)
det riste oro­väckande i gubbens bröst
belagt sedan mitten av 1400-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska rista 'skaka'
2 mindre brukligt få att skaka
någon rister () något
hon riste på huvudet; rista filten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
ristaristning