publicerad: 2021  
rit riten riter
rit·en
substantiv
● sär­skilt vid beskrivning av utom­europeiska religioner handling som har symbolisk betydelse i visst (religiöst) samman­hang och som måste ut­föras enligt noga fast­ställt mönster
JFR ceremoni, kult, kulthandling, ritual
fruktbarhetsrit
religiösa riter; magiska riter; hedniska riter; pojkarna måste genom­gå en rit för att upp­tas bland männen
○ äv. all­männare
det manliga kamratskapets riter
belagt sedan 1795; av lat. ri´tus 'helig sed­vänja'; jfr ur­sprung till ritual