publicerad: 2021  
ropa ropade ropat
verb
ro`pa
● fram­bringa rop
JFR hojta, 1kalla 2, 2skrika
någon ropar (efter/på någon/något)
någon ropar (efter någon)
någon ropar (efter något)
någon ropar (på någon)
någon ropar (på något)
någon ropar något/sats
någon ropar något
någon ropar sats
ropa på hjälp; ropa på polis; han hörde någon ropa hans namn; han ropade på barnen när mid­dagen var klar; hon fick ropa för att över­rösta trafiken
○ äv. om vissa djur
djur ropar
göken ropade i skogen
○ äv. bildligt med prep.efter, på i hög grad behöva
något ropar efter/på något/sats
något ropar efter något
något ropar efter sats
något ropar på något
något ropar på sats
huset formligen ropar efter en renovering; ett problem som ropar på sin lösning
man ska inte ropa hej (förr­än man är över bäcken) se hej
ropa (på) varg(en) se varg
som man ropar (i skogen) får man svar se svar
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska ropa 'bak­tala; ropa', av lågtyska ropen med samma betydelse; gemensamt germanskt ord
roparopande, rop
ropa in, ropa upp, ropa ut