publicerad: 2021  
rota rotade rotat
verb
ro`ta
● ibland med partikelnigenom hastigt eller slarvigt röra om­kring bland före­mål (på viss plats) för att hitta något
JFR böka, leta, snoka
rota (efter något) (i något)
rota (fram/igenom något)
rota (fram något)
rota (igenom något)
rota igenom väskan; hon rotade i hand­väskan efter nycklarna; han rotade i byrå­lådan efter ett par strumpor
○ äv. bildligt
hon ville inte att han skulle rota i hennes privat­liv
○ ibland med ton­vikt på resultatet med partikel, sär­skiltfram
hon lyckades rota fram nycklarna ur hand­väskan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska rota 'rota; böka'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. ro´strum 'tryne; snabel'
rotarotande
rota sig