publicerad: 2021  
1rulla rullade rullat
verb
rull`a
1 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, förbi, igång, in, ut förflyttas på ett under­lag genom vridning runt en mitt­punkt eller axel vanligen varv efter varv; om (mer el. mindre) runt el. klot­formigt före­mål
någon/något rullar (bort/fram/förbi/igång/in/ut)
någon rullar (bort)
någon rullar (fram)
någon rullar (förbi)
någon rullar (igång)
någon rullar (in)
någon rullar (ut)
något rullar (bort)
något rullar (fram)
något rullar (förbi)
något rullar (igång)
något rullar (in)
något rullar (ut)
bollen rullade över mål­linjen; flaskan rullade ut­för trappan
äv. utan någon förflyttning vridas runt en mitt­punkt
hjulen i fabriken rullade igen
äv. om (person i) före­mål som förflyttar sig el. arbetar på grund av att vissa av dess delar, vanligen hjul, vrider sig
vagnen rullade ut­för gatan; de rullade fram i en övertäckt jeep; tryck­pressarna rullade igång
ibland äv. i fråga om icke-roterande rörelse
vågorna rullade in över stranden; dimman rullade fram över landskapet; han smuttade på konjaken och lät den rulla över tungan
äv. bildligt, spec. om (före­teelse som ger ifrån sig) ljud på­minnande om något som rullar
åskan rullade; skrattet rullade genom rummen; i de flesta svenska dialekter har man rullande "r"
spec. äv. i ut­tryck för tids­förlopp
val­rörelsen rullade igång
låta pengarna rulla se peng
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska rolla, rulla; via tyska av fornfranska roler med samma betydelse; till lat. rot´ulus 'litet hjul'; jfr ur­sprung till enrollera, 1roll!!, rullad, rulle
2 ibland med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.bort, fram, in, ut få (något) att förflytta sig på ett under­lag genom vridning runt en axel vanligen varv efter varv; vanligen med av­seende på (mer el. mindre) runt el. klot­formigt före­mål
JFR vältra
någon/något rullar (bort/fram/in/ut) någon/något
någon rullar (bort) någon
någon rullar (bort) något
någon rullar (fram) någon
någon rullar (fram) något
någon rullar (in) någon
någon rullar (in) något
någon rullar (ut) någon
någon rullar (ut) något
något rullar (bort) någon
något rullar (bort) något
något rullar (fram) någon
något rullar (fram) något
något rullar (in) någon
något rullar (in) något
något rullar (ut) någon
något rullar (ut) något
han rullade tunnorna ner­för backen; han flyttade den stora stenen genom att rulla den; grisarna rullade sig i gyttjan
äv. (om person el. annan varelse) ut­föra roterande rörelse
de rullade runt på golvet och brottades; rulla över på sidan
äv. utan förflyttning
någon rullar (med något)
rulla med ögonen
äv. med av­seende på före­mål som förflyttas genom att vissa av dess delar, vanligen hjul, rullar
rulla barn­vagn; rulla bort tåget; rulla bilen ut­för slänten
rulla hatt se hatt
belagt sedan ca 1635
3 ibland med partikel, t.ex.ihop, upp, ut forma till en boll eller rulle
någon rullar (ihop/upp) något
någon rullar (ihop) något
någon rullar (upp) något
rulla kött­bullar; rulla cigaretter; de rullade in kroppen i en filt; rulla ihop de elektriska sladdarna; rulla upp skjort­ärmen
spec. lägga upp håret på papiljotter eller dylikt
äv. med partikelnut veckla ut i sin fulla längd
någon rullar ut något
rulla ut mattan
äv. bildligt, spec. om att öppna något sär­skilt militär­väsen och sport med partikelnupp
någon/något rullar upp något
någon rullar upp något
något rullar upp något
pansar­stöten genom Ardennerna rullade upp hela flanken för de allierade; han rullade upp motståndar­lagets vänster­försvar gång på gång
spec. äv. om att klar­lägga något med partikelnupp
någon rullar upp något
mord­fallet har långsamt börjat rullas upp
rulla tummarna se tumme
belagt sedan 1690
4 nästan en­bart presens particip fort­gå utan uppe­håll på samma sätt enl. en viss princip el. med bara smärre förändringar; om förlopp som normalt delas upp på perioder
något är rullande
rullande planering; ett rullande schema
belagt sedan 1950-talet
5 svänga i sjö­gång fram och till­baka kring en lång­skepps­axel om far­tyg
något rullar
båten kom att rulla i den höga sjön
belagt sedan ca 1740
rullarullande, rullning
2rulla rullan rullor
rull·an
substantiv
rull`a
delvis historiskt officiell förteckning över (militär) personal
Riks­arkivets rullor över svenska militär­förband
nu­mera äv. mer informellt
personalrullor; rangrulla
All­männa barnhusets rullor finns sökbara i Stadsarkivet
belagt sedan 1543; jfr ur­sprung till rulle