SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 rundel rundeln rundlar rund·eln substantiv run`del ● företeelse med rund form om yta, figur eller dylikt JFR ring 1 ett träd omgivet av en stensatt rundel belagt sedan 1597; via lågtyska av franska rondelle 'runt föremål', diminutiv till ronde 'krets; ringdans'; jfr ursprung till rond, rondell SO Alfabetisk lista rundblick (blick) rundbottnad adj. rundbrev subst. rundbåge subst. rundbågestil (rundbåge) rundel subst. rundflygning (rund-) rundfråga subst. rundfrågning (rund-) rundgattad adj. rundgång subst. Till alla ordböcker
