publicerad: 2021  
rysa rös el. ryste, ryst, presens ryser
verb
ry`sa
● genom­faras av lätt darrning eller skakning på grund av kyla el. stark känsla
rysare
någon ryser (av/över något/att+verb/sats)
någon ryser (av något)
någon ryser (av sats)
någon ryser (av att+verb)
någon ryser (över något)
någon ryser (över sats)
någon ryser (över att+verb)
rysa av obehag; rysa av väl­behag; hans flåsningar fick henne att rysa
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska riusa; urspr. trol. 'bli knottrig, ojämn (i skinnet)'; besläktat med lat. cru´sta 'skorpa'; jfr ur­sprung till kristall
rysarysning