publicerad: 2021  
räv räven rävar
räv·en
substantiv
● ett vilt hund­djur som har spetsig nos, rödbrun päls och lång, yvig svans och ofta jagas för pälsens skull; an­ses traditionellt vara listigt
SYN. rödräv
rävlya; rävskinn
jaga räv; man försökte svälta ut räven ur grytet; Mickel räv lurade alla hundarna; räven bet ihjäl en höna
○ äv. om när­besläktade arter och varianter av hund­djur vanligen i sammansättn.
blåräv; fjällräv; silverräv; viträv; ökenräv
○ äv. bildligt om listig person
ringräv
den gamle räven har an­tytt att han tänker av­gå, men många tror att det bara är ett taktiskt drag
ha en räv bak­om örat vara oberäknelighan är en kille med glimten i ögat, en räv bak­om örat och ett stort leende på läpparna; hon är taktisk och har ofta en räv bak­om örat
listig som en räv se listig
sova räv låtsas sovaen man satt i sin parkerade bil och sov räv när patrullen an­lände
surt, sa räven om rönn­bären det man inte kan få, låtsar man gärna att man inte vill ha
svälta räv ett enklare kort­spelpå lovet spelade de svälta räv och canasta
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska räver; nord. ord, grundbet. trol. 'den (röd)brune'
Räven raskar över isen. Svensk sånglek (t.ex. i A.I. Arwidsson, Svenska fornsånger, 1842)