publicerad: 2021  
saga sagan sagor
sag·an
substantiv
sa`ga
1 i sammansättn.sago- folklig, traditionell berättelse om fantastiska händelser som följer viss före­lagd form och har vissa givna teman samt nästan all­tid lyckligt slut
sagoberättare; sagobok; sagoprins; sagoslott; sagostund; barnsaga; djursaga; folksaga; riddarsaga
en saga (om någon/något/sats)
en saga (om någon)
en saga (om något)
en saga (om sats)
berätta en saga; läsa sagor för barnen; sagan om Rödluvan och vargen; en saga ur Tusen och en natt; en saga som slutar med att prinsen får sin prinsessa; an­vändningen av tre­talet är typisk för sagan
ibland bildligt, spec. om (osannolik) livs­historia eller dylikt
sagan om film­stjärnan som blev furstinna
spec. äv. om orimligt på­stående eller dylikt
kom inte med såna sagor; han totade ihop en saga in­för rätten
någons/någots saga är all tiden är ute för någon/någotmyndigheterna beordrade rivning och husets saga var all
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska sagha 'yttrande; berättelse; tal'; nära besläktat med säga; jfr ur­sprung till sägen
2 i sammansättn.saga- längre berättelse på mer eller mindre historiskt under­lag som skrevs på Is­land under tidig medel­tid ofta beskrivande en släkts historia
sagalitteraturen; konungasaga; släktsaga
en saga (om någon/något/sats)
en saga (om någon)
en saga (om något)
en saga (om sats)
sagans typiskt lakoniska repliker; Njals saga
belagt sedan 1664