publicerad: 2021  
1skena skenan skenor
sken·an
substantiv
ske`na
● lång­smal an­ordning som är av­sedd som stöd eller fäste eller som något glider på vanligen av metall
glidskena; hjulskena; skridskoskena; styrskena; stålskena
han hade en skena på den brutna under­armen
○ spec. räls
skenskarv; järnvägsskena
belagt sedan 1478 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska skena; av lågtyska schene med samma betydelse; besläktat med sked, 1skida!!
2skena skenade skenat
verb
ske`na
● ofta med partikelniväg rusa vilt och okontrollerbart vanligen på grund av rädsla; särsk. om häst
djur skenar (iväg)
hästen skenade iväg och ryttaren kastades av
○ äv. bildligt
något skenar (iväg)
olje­priset skenade iväg; låt inte fantasin skena iväg med dig
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska skena; trol. besläktat med skev
skenaskenande, 2sken