publicerad: 2021  
1skramla skramlade skramlat
verb
skram`la
1 ge ifrån sig upp­repade hårda eller metalliska ljud
JFR rassla, skrälla 1
skrammel
något skramlar
nycklarna skramlade i fickan
○ ofta med sam­tidig inne­börd av rörelse
spår­vagnen skramlade förbi
○ äv. med opersonlig konstruktion
det skramlar
det skramlade om spar­grisen när hon skakade på den
belagt sedan 1681; fornsvenska skrambla 'skryta; pråla; skramla'; ev. av ljud­härmande urspr.
2 orsaka upp­repade hårda eller metalliska ljud genom att röra hårda före­mål så att de slår mot var­andra
JFR slamra
skrammel
någon/något skramlar med något
någon skramlar med något
något skramlar med något
skramla med kaffe­kopparna; skramla med nycklarna; skramla med disken
○ äv. bildligt i ett ut­tryck för hot
stor­makterna skramlade med vapnen
belagt sedan ca 1520 Peder Månssons Skrifter på svenska
3 var­dagligt ibland med partikelnihop samla in (mindre) penning­summa för visst ända­mål
någon skramlar (ihop) något (till någon/något)
någon skramlar (ihop) något (till någon)
någon skramlar (ihop) något (till något)
någon skramlar till någon/något
någon skramlar till någon
någon skramlar till något
skramla till en födelsedagspresent; skramla ihop till en kanna kaffe
belagt sedan 1879
skramlaskramlande
2skramla skramlan skramlor
skraml·an
substantiv
skram`la
● före­mål (sär­skilt lek­sak) som kan fås att skramla
harskramla
belagt sedan ca 1635