publicerad: 2021  
1skrot skrotet
skrot·et
substantiv
1 mängd avfalls­produkter som ut­görs av metall­föremål eller metall­delar och vars enda värde ut­görs av det in­gående materialet
JFR avfall 1, skräp
skrothandlare; skrotupplag; skrotvärde; järnskrot
sälja skrot
○ äv. något ut­vidgat skräp
trasiga plast­leksaker och annat skrot
lyfta skrot var­dagligtstyrke­tränaofta genom att lyfta tyngder: hon lyfter skrot tre gånger i veckan
belagt sedan 1641; jfr fornsvenska skrodh 'metall­stycke av­sett för myntprägling'; av lågtyska schrot 'av­skuret (metall)stycke'
2 i vissa ut­tryck ett mynts totala vikt dvs. brutto­vikt, i förhållande till vikten av myntets ädel­metall (fin­vikten)
JFR korn 4
vara av samma skrot och korn vara av samma (dåliga) sorthan tycker att den nya regeringen är av samma skrot och korn som den förra
belagt sedan 1497 (öppet brev utfärdat av kung Hans om myntslagningen i Sverige (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska skrodh; idiomet skrot och korn (ca 1740) efter tyska Schrot und Korn, där korn av­ser netto­vikten av ädel­metall
2skrot skroten
skrot·en
substantiv
● var­dagligt skrotupplag
bilskrot
det gamla bil­skrället var moget för skroten
belagt sedan 1955