publicerad: 2021  
1skum skumt skumma
skumm·are
adjektiv
skum´
1 som har svagt eller dåligt ljus särsk. om (bo­stads)rum inom­hus
SE skymma 2 JFR 1dunkel 1
hon satt böjd över sin sömnad i den skumma kammaren; skum belysning
○ ofta i opersonlig konstruktion
det var skumt i rummet
belagt sedan 1541; trol. till fornsvenska skum 'mörker; skymning'; besläktat med obskyr
2 som tycks syssla med otillåtna eller olagliga saker om person
JFR ljusskygg, suspekt
mannen med mörka glas­ögon såg skum ut
○ äv. om handling eller dylikt
JFR sjuk 2
skumma före­havanden; skumma affärer
○ äv. om plats eller dylikt
skumma gränder; ett litet skumt hotell i hamn­kvarteren
belagt sedan 1791
2skum skummet
skumm·et
substantiv
skum´
● blås­fylld (vit) blandning av gas och vätska på ytan av något som bildas vid vispning, kokning eller dylikt
JFR 1fradga, lödder
skumma; skumpiskad
det blåste så att det bildades skum på vågtopparna; båten sköt fart med skummet forsande kring stäven; den svettiga hästen var täckt av vitt skum; vispa ägg­vitan till ett hårt skum; han tog en klunk öl och strök skummet ur mustaschen
○ äv. an­samling av (oönskade) småpartiklar på ytan av kokande vätska
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska skum; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med 1skum!!