publicerad: 2021  
skälm skälmen skälmar
skälm·en
substantiv
● bedragare av mer oskyldigt slag
SYN. skojare 1 JFR kanalje
han är en skälm som narras allt­för bra
○ äv. försvagat person som skämtar eller luras på ett oskyldigt sätt
JFR spjuver
hon är en riktig liten skälm
○ spec. i ett oegentligt ut­tryck något ålderdomligt
han har en skälm i ögon­vrån
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska skiälmber; av lågtyska schelm(e) 'kadaver; skälm'