publicerad: 2021  
slita sig slet slitit, presens sliter
slit·er sig
verb
sli`ta sig
● ibland med partikelnloss göra sig fri genom att häftigt rycka och dra om varelse
slita sig (loss) (från någon/något)
slita sig (loss) (från någon)
slita sig (loss) (från något)
hon lyckades slita sig loss från vålds­mannen; hästen hade slitit sig
○ äv. om före­mål
ekan hade slitit sig i stormen
○ äv. bildligt
hon kunde knappast slita sig från sitt arbete
belagt sedan 1541